s.

jag mår inte alltför bra. har mått illa nu i lite mer i en timme. vet inte om det är start på nån sjukdom eller bara lite ont i magen och illamående. hur som helst så kan jag säga att man påverkas en del av klicken med spya som en flicka la på golvet på jobbet idag. först blev jag inte så nojjig. spyr gör ju alla ibland, men efter att johanna sagt. ja man blir ju nojjig med alla kräksjukor och så... nej fy fan.
men vi får väl se om vi sjuknar in. blir en sjuk borde alla bli de. alla kom in "kontakt" med den lilla händelsen med tanke på att mamman endast kommer och uppmärksammar oss i kassan som har fullt upp med lång kö att det ligger spya på vårt golv, och sen gick hon därifrån.
min syn av dagens föräldrar idag är inte så kanon. har haft riktigt konstiga fall. en unge står och håller i en gris, tappar den på golvet. mamman ställer sig och kollar på tills vi kommer och tar bort porslinet. då går den lilla pojken på ett par glas och står och leker med dom istället. och det var okej med mamman ända till sandra lägger en kommentar om att det inte är så bra med tanke på att man kan göra sig väldigt illa på glas om man är max 3 år.
och man borde inte få springa runt och leka med saker i en porslinsbutik om man är max 3 år. vissa människor förstår man sig inte på ibland. det handlar inte om att jag blir arg på att folk har sönder saker för oss. självklart är det en väldigt onödig sak. men det som är irriterande är attityden.
sen finns det ju självklart dom här jättesöta föräldrarna som är övernervösa istället, och som tur är är det dessa som är majoriteten. dessa föräldrar tar tag i sina barn innan de kommer in i butiken och gör klart på en gång att ni rör ingenting och går sida vid sida bredvid mig tills vi kommer ut. självklart så är det inte nödvändigt. men jag tycker att det är så sött att se rädslan i föräldrarnas ögon (om man får säga så). så fort dom hör minsta lilla ljudet från något ställe i butiken rycker dom till och ropar barnens namn... åhh, jag trodde du hade sönder något...
plus för sånna föräldar tycker jag. föräldrar med koll. men jag vill poängtera att det är väldigt okej även för det allra minsta att kolla runt och det ska inte vara så att ungarna ska gå i koppel på vårt ställe. men man får sig bara ett gott leende varje gång det kommer in en sån där nervösförälder.

bla bla bla. mest bara skitsnack och sjukt tråkigt för allmänheten. men det här är min vardag. folks olika beteenden, och det går inte en dag utan att man förundras över hur mycket "speciellt" folk det finns här i vår värld.

nej nu ska jag återgå till soffan och min man, och så hoppas jag att det här illamåendet går över :)