s.

Om man har vart med om en jobbig händelse i livet som man har lovat sig själv att man aldrig ska utsätta sig för igen, så förstår jag inte hur man ibland kan förlora sin värdighet så mycket så att man utsätter sig själv för samma risk igen. Man vet att personer man umgås med har gjort precis samma sak förut, och på en mycket värre nivå. Och vid ett flertal gånger. Men hoppet är alltid det senaste som jag släpper. Det är bara så lätt att blunda för dessa stora ting som är fel och tänka att sånt aldrig händer igen. Men alla vi människor har en personlighet, och gör man en sak om och om igen, så jaa tyvärr är det en del av den man är hur mycket man än förnekar det. Det är aldrig någon annans fel. Dags att sluta skylla ifrån sig?